Julia Linnea

• Jakobs brev 1:2-4 Var glada, kära syskon, när ni får gå igenom olika slags svårigheter och prövningar. Ni vet ju att om ni håller fast vid er tro på Herren Jesus mitt i alla prövningar, så lär ni er att bli uthålliga. Och om ni fortsätter att vara uthålliga får ni till sist en så stark och mogen tro att ni kan möta vad som helst.
• Jakobs brev 1:5-8 Om någon inte förstår hur han ska klara detta, måste han be till Gud, och Gud ska ge honom vishet. Gud är ju villig att ge åt alla. Han blir inte arg över att vi frågar. Men den som ber till Gud måste lita på att han svarar. Tvivla inte, för den som tvivlar är som en våg på havet som drivs hit och dit av vinden. Om du inte litar på Herren Gud, kommer han inte heller att ge dig vad du behöver. Den som tvivlar på Gud kan ju aldrig bestämma sig om han ska be till honom eller inte. Han blir osäker i alla sina beslut.

Hej igen och förlåt att jag varit så galet dålig på att blogga,  jag har saknat er! Jag har av många anledningar haft fullt upp den senaste tiden, men nu har jag två oplanerade veckor som jag kan blogga lite på;)

Min pojkvän var här på besök för ett par dagar sedan och då låg vi och pratade om hur man kan utveckla sin tro. De flesta av oss kommer ofta till en punkt då vi känner att vi står stilla i vår tro. Vi går till kyrkan och ber lite på kvällen, men vi känner liksom inte av Gud och börjar kanske tvivla lite. "Vad är det jag tror på egentligen?" osv. Att tvivla kan vara bra, eftersom tron kan utvecklas genom motgångar. Men när vi kommer till det här tillfället så vet vi oftast inte vart vi ska gå. Det mesta rullar bara på som vanligt och Gud finns liksom någonstans i bakgrunden. Vi kanske undrar varför Gud inte gör någonting när han ser att vi tvivlar.

Svaret på vad man ska göra i den här situationen är kanske det motsatta mot vad man väntar sig. Vi vill helst sitta och vänta på att Gud dyker upp en dag och visar sig glasklart så vi aldrig behöver tvivla mer. MEN här är det vi som ska dyka upp. Gud vill att vi ska komma till honom, i alla situationer. Och med komma till honom menar jag ta tid för Gud. Gå på möten, engagera sig i församlingen, BE och sjunga lovsång, läsa Bibeln osv. Det är vår uppgift att söka Gud. Inte förrän då kommer vi finna honom. Inte förrän vi finner honom kommer vi ta oss vidare i tron! Det är när vi tillbringar mycket tid med Gud som vi lär oss vad vi ska göra, hur vi ska göra det och vart Gud vill att vi ska gå! Annars blir vi alla söndagskristna. Vi går till gudstjänsterna på söndagarna och ber "Gud som haver" med våra barn , men mer än så blir det inte. Vi berättar inte för våra kollegor om Gud eller frågar Gud om han vill att vi ska åka någon annanstans för att sprida hans budskap. Vi är fast i träsket.

Så den största utmaningen med att vara kristen är att hålla sig på den smala och rätta vägen samt att uteckla sin tro. Det är ett livslångt uppdrag, men jag garanterar att det är värt det. Det är som min vän Jakob sa. "När vi är gamla och ligger på dödsbädden kommer vi aldrig säga "Suck, jag var alldeles för tajt med Gud" eller "Varför tog jag så mycket tid med Gud". Det händer inte". Vi kommer aldrig kunna komma för nära Gud eller be för mycket. Det är alltid värt tiden man tar med Gud!